Bejlin

Efter några dagar i sin hemstad så kände sig Bejlin redo att återvända hem till sin söta sambo. Borta bra men hemma bäst. Men hon undrade samtidigt när hennes hemstad blev "borta".
Väl hemma njöt hon massor av att krypa in i famnen på sin älskade och känna hans värmande omfamning. Att få möta hans mjuka läppar med sina sände rysningar nedför hennes ryggrad. Här kände hon sig mer hemma än någon annan stans,det var här hon var trygg. De var som två pusselbitar som passade perfekt ihop. Hon skattade sin lyckliga stjärna för att hon hade haft turen att träffa denna vackra och underbara man som bara hade ögon för henne.

De hade träffats genom Bejlins systers sambo. Som genom ödets nyck sögs deras blickar till varandra och efter de yttrat sina första "hej" var de fast. Det hade inte så mycket med fysisk attraktion att göra som att de helt enkelt kände en samhörighet och som att de känt varandra hur länge som helst. Bejlin hade dock varit lite motsträvig till en början, att det hela gick så fort... så lätt... skrämde henne.

Men det gick inte att föneka att de var som gjorda för varandra... och snart nog kunde inte Bejlin hålla honom på avstånd längre utan smälte som smör i solsken av hans nervositet och glädje som han utstrålade i hennes närvaro.