Rofylld simning?
På fredagseftermiddagarna brukade det vara folktomt och stilla på badhuset. Det var då hon njöt av att simma som mest.
När hon simmade förbi killarna böjde sig den ena killen ner mot poolkanten:
"Hej, skulle du kunna lära mig simma?" Bejlin skrattade
"Jag tror inte att jag är så duktig på att lära ut, fråga din vän badvakten." sa hon och nickade mot en av de andra killarna som i sin tur skakade på huvudet.
"Hur som helst så är du duktig på att simma i alla fall." Tack eller? tänkte Bejlin och simmade vidare. "jag gör dig sällskap om en stund då!" ropade killen efter henne. Bejlin skrattade till svar.
Efter en halvtimme och fler folk som gjorde henne sällskap i poolen så gav Bejlin upp. Det var inte roligt, skönt eller rofullt längre. Omkring henne sprang massa barn omkring lekte och skrek. Eftersom vädret inte var på topp så hade många föräldrar tagit med sina barn till badhuset. Istället gick hon och satte sig i en tom bastu, njöt av värmen och slumrade till för en liten stund.
Vägen till en mans hjärta...
Egentligen så älskade Bejlin allt som hade med matlagning att göra! Däremot så låg matlagningslusten på is för tillfället. Hon kände inte att tid och ork fanns efter att hon kom hem från jobbet vilket hennes sambo tyckte var riktigt tråkigt. Så i helgen tänkte hon fixa till det lite extra och fixa ihop något riktigt gott.
Det sades att vägen till en mans hjärta gick genom magen. I Bejlins fall så stämde det nog ganska bra. Hennes karl älskade hennes matlagning vilket i sin tur fick Bejlin att älska att laga mat ännu mer. Det bästa betyget var nog följande uttalande: "Sedan du började laga mat åt mig så tycker jag inte att min mammas mat är lika god längre!" Aww!
Plötsligt så hade de tio minuterna gått. Bejlin skyndade sig upp och sprang över gatan.
Möttes av de vanliga pizzagubbarna och möttes av leenden och hälsningar.
Hur är det att tiden går så snabbt när man förlorar sig i tankar?
Fyllon
Att bli arg och upprörd hade Bejlin ingen lust med, men den snälle föreslog att hon skulle ringa polisen däremot kändes det lite väl drastiskt. Bejlin funderade i efterhand: hur bör man reagera på sådana skamliga förslag?
Bejlin sa bara lugnt att: "Nej tack jag har en ruggigt bra karl och även om jag inte hade det så vore det inte troligt att jag skulle nappa."
Den irriterande sa att han nog var bättre än Bejlins karl, men hon sa att det är få som slår honom!
Den snälle vände sig till den irriterande och föreslog att det nog var mer passande att leta upp ett fruntimmer på ett ålderdomshem, då det var kvinnor mer i hans egen ålder.
Den irriterande undrade om det fanns ett sådant i närheten, men det kunde Bejlin inte svara på då hon inte sett så mycket mer av byn än hennes arbetsplats.
Efter lite mer sludder från den irriterande så lyckades den snälla ta honom under armen och släpa ut honom.
"Tack så hemskt mycket för hjälpen" sa den snälle innan dom vinglade nedför vägen.
Biokväll
Det var så länge sedan hon var iväg sist att hon knappt kunde minnas hur det var. Hon hade redan i förväg bestämt sig för vad hon skulle ha för snacks, en mellan Cola och en mellan popcorn. Sen skulle hennes syster som var med köpa en mellan chips så kunde dom dela. Mumsa i sig och bara njuta. De visste också redan på förhand att de två inte skulel klara att mumsa i sig alla popcorn och chips men det hörde till så då skulle det vara så!
Filmen dom skulle se var Harry Potter, filmen som alla såg just nu och som alla skvallrade om. Den sista av åtta filmer, den sista delen av sju böcker.
De satt i Bejlings systers röda Ford och den dundrade fram i spöregnet. Det skulle ha varit lite annorlunda egentligen, de skulel ha åkt in så snart syrran slutat jobbet och sen sätta sig på en uteservering och ta en drink (en alkoholfritt såklart) och käka gott. men det spelade ingen roll, det kände spå sätt och vis skönare att åka på bio i busväder än vid strålande sol.
Klockan kunde inte gå mer sakta. Tiden liksom gick i slow motion. Men hon hade dagens höjdpunkt satt för ögonen. Hon blundade och såg sig gå in i biosalongens dunkla ljus. Gå framför den stora vita skärmen och uppför en trapp för att leta upp just sitt vinröda säte. Kura ner sig, dra in stämningen och njuta. Av en kväll av total avslappning och spänning för hur Harry Potter storyn ska sluta.
Muller
Författare: Hipkakan @ sockerdricka
Om det ändå vore så... tänkte Bejlin. Beskrivningen var på pricken, med skillnad att hon inte gick i skolan längre. På jobbet var man tvungen att vara allert. Lyssna ordentligt på kunderna och gå på lunchen när tid fanns. Men snart. Snart var hennes kollega klar och kunde ta över hennes plats. LUNCH!
Läkare utan talförmåga?
Bejlin satt på kontoret och väntade på stängningstid. Det hade inte varit in en kund på en långt stund och hon började falla in i sina tankar. Imorgon vid denna tid skulle hennes svärfar vakna upp ur sin narkos.
För en vecka sedan hade han klagat över tunga bröstsmärtor. Smärtor som han ignorerade och inte sökte hjälp för. Tillslut hade Bejlins svärmor fått nog och tvingade iväg honom.
På sjukhuset visste dom först inte vad som var fel, de trodde att det bara var magen. Bejlin fnös för sig själv och skakade på huvudet, korkad var vad hela historien var.
Efter några prover kom dom fram till att det var svärfars hjärta. Ett blodkärl i hjärtkransen hade täppts igen vilket orsakade bröstsmärtora. Sjukpersonalen fattade snabbt beslutet att han måste opereras, men tyckte inte att det var akut så han kunde få åka hem ett par dagar. Innan han skulle åka fick han däremot först träffa en kurator, svärfar undrade såklart vad detta skulle vara bra för men han ifrågasatte aldrig läkarens order.
Utanför rummet satt svärmor och väntade tålmodigt. Hon var uppskakad över det hela. Att de först inte visste vad det var, säga att det bara var magen och inget att oroa sig för. Sen helt vända spår och prata om hjärtat och omfattande operationer.
När hennes son (Bejlins sambo) kom dit bröt tårarna fram. Hon var så orolig men samlade sig snabbt. Ville inte göra svärfar ännu mer orolig.
Inne i rummet hörde de upprörda röster och snart kom kuratorn ut ur rummet.
- Han förstår inte att han har fått en hjärtinfarkt, sa kuratorn med brydd min.
Svärmor bara gapade:
- Vad säger du? Han har inte fått någon hjärtinfarkt! Vid yttrandet såg kuratorn ut som om hon helst av allt ville gå upp i rök. Bejlin kunde tänka sig att tankar som: Har jag förstått fel? och: Har jag blandat ihop mina papper? Surrade i hennes huvud.
Tillsammans gick de till läkaren och frågade vad som stod på och varför kuratorn kom och försökte tutta i dom att svärfar hade fått en hjärtinfarkt när han bara hade lite bröstsmärtor?!
Doktorn tog sig om hakan och gnuggade med fingrarna.
- Jo, det är som kuratorn säger att han har fått en mindre hjärtinfarkt. Jag visste bara inte hur jag skulle säga det.
Bejlin kunde inte fatta det. Är inte läkare och sjuksköterskor tränade i att kunna berätta för folk vad som händer med dem?
Dålig dag
En kund kom in med en kasse pengar: "Jag behöver ha det där på kontot idag, de ska dra pengar idag".
Bejlin hade lust att sucka högt och besvara det med: "Ja det kan vi verkligen försöka med men om herrn lämnade in pengarna någon dag innan i servicefacket som han borde så skulle det gå så mycket bättre och snabbare." Dessutom hade han en äcklig påse som han lämnade sina pengar i tänkte Bejlin.
Sen suckade hon åt sig själv. Mannen hade ju inte gjort något mot Bejlin personligen som skulle behöva få henne att reagera. Han ville ju bara försäkra sig om att pengarna skulle hamna på kontot i tid. Dessutom blev hon sysselsatt en stund.
Men hon glömde snart sin positiva uppmaning till sig själv och tänkte uppgivet: "Om han ändå inte envisades med att bunta de jäkla sedlarna så hade det gått mer än dubbelt så snabbt! är inte det logiskt? Suck, grymt, suck".
Men Bejlin hade inte förlorat sin humor trots sitt dåliga humör. När hon bläddrade på nätet fann hon följande bild.. Det passade så bra in på dagens humör och kundärenden. Som ni säkert förstår var ju självklart Bejlin fingret och mannen med påsen (och andra kunder) kattungen. Bejlin sur, mannen oskyldig.
Nu kom Sommaren
En varm och vacker kväll efter jobbat så kände Bejlin och hennes man att det ändå var dags. Båten skulle i sjön så att när nu nästa tillfälle gavs så kunde dom ta en tur utan massa krångel innan, njuta av de små vågornas skvalpande och av den friska sjöluften. Det gick snabbt och problemfritt att få båten i sjön och de båda kunde dra en lättnads suck.
Ett pipande kallade på deras uppmärksamhet och Bejlins hund Nessie var nu trött på att inte få någon uppmärksamhet. Bejlin gick skrattande och släppte ut henne ur bilen, det var dags för Nessies premiärtur i en båt. Bejlin var inte nervös för hur en båttur med Nessie skulle bli. Hon var lugn i de flesta situationer och litade till fullo på sin matte. Dock så gillade Nessie inte denna bryggvandring ut till båten. Bryggan var ostabil och blöt! Nessie spretade med tårna och följde ändå lite tvekande efter sin matte.
- Matte vet bäst och säger hon gå så går vi!
Väl på båten klättrade Nessie upp i Bejlin knä. Hon var väldigt lugn när båten brummade iväg. När dom dock åkte under en bro hukade hon sig lågt.
- Det var lite otäckt!
Så snart de var ute på sjön stack Nessie nosen i luften och njöt av vinddraget, i mattes famn kunde inget hemskt hända! Vågorna efter båten skvalpade och skvätte, motorn surrade och vinden lekte med deras hår. Tystnaden var otroligt härlig när motorn stängdes av och de drev på sjön en liten stund. Det blev en kort tur men ack så härlig!
Äntligen kändes det som en ordentlig sommar!
